Dagarna går och ungarna är mig i hasorna mest hela tiden. Vissa dagar har jag önskat att jag haft råd att skicka dem på läger, långt, långt bort.

Så kom den här dagen.

Julia och Linn har sovit hos kompisar och har ännu inte kommit hem. Lovis skulle få prova en heldag på dagis, ända till mellanmålet och är heller inte hemma.

Då händer det, efter någon timme:

Jag får tråkigt!

Kommer mig inte för med någonting alls. Har inte ens ro att sätta mig och läsa en bok.

Tragiskt är vad det är!