Leenden, skratt, tårar.

Allt på samma gång. Ska bege mig till en kompis senare i eftermiddag och scanna bilder till en bok till. Letar igenom ALLA våra papperskort nu för att hitta det som ska med i boken.

Mina barn är små och nyfödda och sedan lite större och busiga - det ler och skrattar jag åt.

Jag och Martin är unga och släta och fina - det suckar jag över.

Det dyker upp bilder på nära som inte längre finns - och dom gråter jag över.

Martin undrade försiktigt om jag är gravid när jag berättade för honom över telefon vad jag pysslar med här hemma. Men så illa (?!) är det inte!
Men känslorna åker berg-och dalbana i alla fall!