Jag hörde igår hur sänglampa efter sänglampa släcktes (ja, vi har ett lyhört hus). Martin somnade och mina egna ögonlock kippade.
Dags för sömn.

Då pep Lovis till. En olycka i sängen. Oj vad hon var ledsen! Jag tror det hänt en gång förrut. (Det gjorde att jag i våras tog bort den plastade frottén..... Resten kan ni tänka er själva).

Storgråtande stod hon i sitt våta nattlinne.
- Jag drömde mamma, jag kände inte att jag var kissnödig - nu blev det tokigt!, grät hon. Och jag fyser, och det svider på benen!

Fick lugnt förklara att det inte var någon katastrof att tala om, värme finns i duschen och då försvinner svidet oxå. Martin fick uppgiften att renbädda.

Vi jobbar ba ihop om nätterna, minuter senare befann sig en nyduschad tjej med rent nattlinne i renbäddad säng.

- Nu svider det väl inte längre gumman?, undrade jag när jag stoppade om henne.
- Jo, i mina ögon!
Någon minut senare hade hon somnat.