Inatt någon gång kom maken hem. Jag sov som ett barn så vi växlade inte ett ord av förståeliga själ.

Nu, med en varsin kaffekopp får jag höra mycket. Är inte naiv och tror att jag får höra allt, han censurerar bland sina rese-minnen...

Jag är tacksam att han är hemma i ett stycke. En bekant (kvinnlig) kallar de där åkar-resorna för "Gris-resor/fester" och det ligger mycket sanning i det.

En medföljande resenär hittade sin fru utanför mässområdet igår. Enl Martin "var hans resa till Ljusdal inte förankrad i hemmet" så han blev helt sonika hemhämtad. Jag hade nog hellre valt ett låsbyte i ytterdörren, dryga 50 mil enkel väg hade jag inte ens i ilska kostat på min egen gubbe!