Tio år in på nya milleniet. WOW! Tiden flyger. Och mycket har faktiskt hänt.

Nyåret till nya årtusendet var jag bitter och arg. Firade natten med två andra singeltjejer. Vaknade ändå i Martins säng av en kyss! (Jag lånade hans lägenhet och han kom hem till sig och väckte mig). 
Sen följde en vår av att reparera det vi en gång haft.

Vi flyttade ihop igen den sommaren och på hösten kom jag in på sjuksköterske-utbildningen. Jubel och krigsdans i den förhatliga lägenheten!

På vintern, januari -01, skadades Martin i jobbet. Besvärlig tid, rullstol, snö, tentor och småbarn. Gips i sängen. Det gick ändå bättre med honom än vad vi vågat hoppas på. Bara de som känner honom väl ser att han inte går som han borde, och en gång kunde.
Mycket kan han inte göra, och kommer aldrig kunna igen. Men någonstans får man känna tacksamhet över det som faktiskt fungerar i hans fötter.

Mitt i den vevan köpte vi en vansinnigt nergången men söt sommarstuga. Rosa-målad eternit. Det är nog bara jag i hela världen som kan kära ner sig i ett sånt hus! Vi hade den i tre år, sen såldes den.
Månaden efter rasade ena källarväggen in så det var väl i grevens tid, hahahaha!

-01 beslöt sig svärföräldrarna att lämna Bondestad och vi flyttade in på prov. Jag var väldigt fundersam på om jag skulle klara av att bo så här ensligt, mörkt och långt bort från allt. Jag ångrar mig inte en sekund! Det här är nu min vrå i världen, mitt hem och min livsstil. Tanken på att det är en släktgård och jag ska lämna över till någon av barnen får mig nästan illamående. Kanske kan lämna över till barnbarns barnen?

Jag fick jobb direkt efter examen -03, arbetade hela sommaren. Vi gifte oss ordentligt på midsommar det året och bröllopsresan gick till Kolmården med barnen och kompisar - det var min enda semestervecka det året.

-04 väcktes en längtan efter ett barn till och -05, på sommaren, kom Lovis. Stor glädje för oss alla.

Martin slutade skolan på vintern -06. Vi har alltid haft gudarna på vår sida och han fick jobb på en gång. Detta jobb bytte han i sommar. Ett val han är nöjd med.

Många av våra gamla har lämnat oss, naturligt men ändå ledsamt när det händer. Min farmor och morfar, Martins farmor och farfar.
Vi har ändå varit välsignade och fått haft dem länge, längre än de flesta, och får nu plocka fram de fina minnena och vårda dem.

Där de gamlat lämnat tomrum har det fyllts på med nya små släktingar. Många härliga ungar har fötts i vår nära släkt. Kusiner (och även kusinbarn till mig) har kommit till jorden!

Vänner har kommit, några har försvunnit. Har lärt mig att prioritera de som är viktiga för mig och låta de som tagit min energi få ta den någon annanstans. Det är en kunskap som säkert har med åldern att göra. Äkta vänner ska man vara rädd om, vårda och ge tillbaka till. Det får man igen tusenfallt när de behövs och ibland behövs de som stöd och inte bara som kalas-sällskap! Tack för att ni finns!

Sammanfattningsvis har det varit tio spännande år. Vi har renoverat, åkt på skattesmällar, haft hund, skaffat hästar, börjat småskolan (barnen) och ska snart skicka den stora till högstadiet.

2019...

Vad skriver jag då?
Förhoppningsvis att jag och Martin bor här med Lovis, de stora bygger sin framtid med lycka som grund och att vi alla fortfarande älskar och har varandra. För det är det som betyder något här i världen.