Att hålla vad man lovar

Lovis skulle få äran att vara själv hemma hos farmor och farfar ikväll när vi var på¨bio. Ett åtråvärt nöje i vanliga fall men idag klargjorde hon redan hemma i vår hall:

- Jag tänker inte sova där inatt.

Nähej. Lovade att ringa efter bion för att kolla läget, tänkte att farmor har nog lyckats söva den lilla flickan. Men inte då!

- Hej mamma, jag sitter här och äter nötter!, kvittrade liten. Hörde sedan i bakgrunden:

- Farmor, kan jag ta med några hem? (Jakande mummel i bakgrunden)

- Kan jag få alla med mig hem? (Åter ett jakande långt bort i luren)

- Kan jag få skålen också?
(Men då hörde jag tydligt att farmor propsade på att nötterna nog fick läggas i en påse i stället....) 

Sedan berättade hon glatt att hon minsann fortfarande var påklädd trots den sena timmen (20.30) och att det gick bra att komma och hämta henne.

Så det gjorde vi, hämtade en nöjd liten dam (som fullständigt pratat öronen av sina farföräldrar och de sover säkert redan).

För det är viktigt det där - att hålla vad man lovar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0