En rysning

Igår, på bion, ställde sig nackhåren på mig innan filmen börjde.

När alla trailers och reklam var slut och filmen skulle börja kom det in en anställd på SF. Hon ställde sig mitt framför bioduken och min tanke var;

Nu säger hon att de ansvarslösa vuxna tillhörande Linn och Jonatan omedelbart ska lämna salongen och ta hand om barnen i foajén.

Fast det gjorde hon ju inte. Hon bad oss stänga av mobilerna, städa efter oss och pekade ut brandvägen. Fast hjärtat klappade en bra stund efteråt.

Jag vet inte om vi bröt någon regel, för visst får 11-åringar gå själva på film med 11-års gräns? (De var ju på Avatar, de var inte särskilt imponerade efteråt).

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0