Jag tittade på termometern i köket innan jag gick ut till stallet. Den visade på 21 grad (ja, vi pratar celcius). Det är sant, jag fryser när vi har den låga temperaturen inomhus.

Vi som eldar med ved, väldigt billig sådan oxå, skruvar gärna upp lite extra och tar av oss strumporna inne. En vana lika lätt att lägga till med som att få en större plånbok. (Med större plånbok menar jag mer pengar, kanske inte själva storleken...).

Då förstår ni själva hur lätt det är att börja vrida ner termostaterna, va? Lika lätt som att bli av med ett par tusen i månaden....

Lätt att vänja sig åt vissa håll, svårare åt andra.

Ibland när jag går bort fryser jag. Men det hindrar inte att jag fortfarande hälsar på släkt och vänner. (Jag fryser nämligen bara första  gången, då det uppdagas, sen memorerar jag fenomenet och klär mig bättre nästa gång).

Om ni ser mig i kofta och tjocka strumpor när jag kliver över er tröskel hör ni till dem som jag tycker har lite för kallt. (Men ni har andra förtjänster som gör att jag vill hälsa på, gott hjärta och bra humör till exempel, något jag faktiskt skattar högre än er innetemperatur).

Vidare har jag vänner som genom åren lärt sig att deras barn inte behöver långkalsonger på en fika här.

Jag har inte riktigt lika varm och gott som mormor men nästan.

 Hon har 26 grader ibland när jag kommer, jag nöjer mig med 24!