Snoren rinner och hostan mullrar likt åska i bröstet.

Jag trodde verkligen att jag var på bättringsvägen igår, men jag hade fel. Huvudvärken var tydligen ett tecken på att något värre var att vänta.

Lovis tömde dessutom min nya nässpray rakt ut i luften igår (samt målade sin sänggavel med blå tuschpenna, vi är inte vänner) så jag har bara tillgång till hennes, barnspray.

Det är som att ge en alkis en punköl. Inget halleluja moment alls.