Trots att jag vaknade av att jag var nära att kvävas imorse (totalt stopp i näsans luftvägar och stängd mun) är jag bättre. Huvudvärken är som bortblåst och det får mig att känna mig som en ny människa.

Jag tog ut hästarna själv imorse. Efter att ha slappat en stund till efter det kom Lovis in till oss och ville upp.

- Pappa, kom då!

- Vi låter pappa sova idag, pappor behöver sovmornar ibland, viskade jag till henne.

- Men inte jag!, kvittrade hon glatt när hon rusade ut på hallen.

Hoppas nu att Martin tar en rejäl sovmorgon. Han har dragit ett stort lass när jag legat i däck, han är värd varje extra timme i sängen.