Just nu kretsar våra tankar bara runt det nya badrummet. En liten annons i tidningen om en butik som sålde ut sina utställningsmöbler skapade stor munterhet och vi åkte tillsammmans in till stan. (Inte Julia dock, hon står helst över sådana aktiviteter nu för tiden.)

Vårt mellersta barn är inga större problem att ha med sig i möblerade och befolkade affärer. Hon uppför sig riktigt bra, ser sig för osv. Små utryck som "Coolt" och  "Kolla vad häftigt", poppar upp ibland, annars märks hon knappt.

Det gjorde däremot hennes lillasyster. Märktes alltså. I de första affärerna sprang hon som en tok. Öppnade lådor, gömde sig i duschar osv. Ett kar var fyllt med vatten och jag var faktiskt rätt säker på att hon skulle lyckas bada med kläderna på innan vi kom därifrån. Torra.

Sen skrek hon i två affärer. Då fick Martin nog, slängde in henne i sin bil och återvände hem. Jag fortsatte själv i några butiker men gav upp. En familjeutflykt känns liksom lite rumphuggen när man blir själv. Nästa gång vi ska försöka oss på att handla ska vi låna ut det lilla barnet till någon.

Finns det någon frivillig?