Att jag längtar till sol och värme är det väl ingen som undgått att höra/läsa. Således satt jag tidigare idag med min kaffekopp och stirrade ut genom fönstret och dagdrömde. Om fröer jag ska sätta, om buskar jag ska plantera, vilka krukor som ska stå var. Vart jag ska ha mina pelargoner, vad jag ska ha i låtsas-brunnen bara värmen kommer, men vänta nu......PELARGONERNA!

Himmel, de stod nere i källaren och skulle ha haft vatten minst två gånger senaste månaderna. Det hade helt fallit ur skallen på mig!

Rusade ner i källaren. Och där stod de, riktigt risiga men med hopp om liv. Nu har de fått vatten samt ett mer passande boende uppe i sadelkammaren. Där är jag minst en gång per dag, oftast två och de borde lite mer påtagligt påminna mig om att ge dem vatten.
Där finns dessutom ett fönster så nu blir de nog riktigt glada. Kanske är det för varmt där, 17 grader i stället för 5 som jag har i källaren. Men fyra månaders vintervila kanske räcker. Någon som vet?

Nu är det bara att hoppas att de här krakarna återhämtar sig. Så här illa har de aldrig sett ut något år tidigare.