Mitt blodsocker är nere i i knävecken.

Dom eländiga fläskkotletterna har vägrat att tina, så till slut fick jag ta till mikron. Men de ska ju kokas i evigheters evighet!

Allt irriterar mig nu. Dom där söta stora barnen (dom var söta i morse) som släpat fötterna efter sig i sina morgonrockar har fått en varsin skopa ovett pga passivitet.
Den lilla har däremot fått en (eller fler) skopor ovett pga sin extrema aktivitet. Hon tar död på mig!

Och så har jag en man. Han har inte fått ovett, än. Som tur är gömmer han sig i garaget en stund, med det lilla rosenmonstret.

Dessutom är jag sur på att det ser ut som om en bomb har briserat här inne. Jag har slappat och pysslat med annat i två dagar och det ser ut som om vi inte äger ett enda städredskap. Eller att ingen annan i hushållet kan använda de vi faktiskt har. (Där hittade jag skopan med ovett till mannen i huset, vilken tur!)

Varför har jag inte hämtat pizza? Varför har jag väntat så förtvivlat länge med att sätta igång maten? Får jag inte mat snart så döööööör jag...