Tänk att man måste uppnå en mogen ålder på ca sju år innan en sovmorgon kan uppskattas fullt ut.

Lovis vaknade när jag tassade ut till hästarna. Oftast brukar hon somna om hos sin pappa men inte i morse. Mysig var hon ändå, när jag la mig igen låg hon och klappade mig, snosade mig i nacken och låg tätt, tätt intill med sin varma goa barnaskrott.

Det gjorde hon inte hela tiden om jag ska vara ärlig... Knän i njurarna, armar som landar i huvudet och diverse tvinnande och muttrande ingår i paketet. Så halv åtta gav jag upp, serverade frukost framför en film och gick och la mig igen.

Fyrti minuter gick. Sen fick Martin gå och hålla sällskap.

Hå hå ja ja.
Time flyes, eller hur sägs det? Snart är hon en stor flicka på riktigt och då, då ska vi sova på helgen!