Jag har länge gått och önskat mig en ny matta till TV-rummet. Den jag har nu, en vit stor trasmatta, känns väldigt....tråkig? Den är däremot grymt praktisk då den får plats i tvättmaskinen. På ett kick försvinner o´boy fläckar och andra små incidenter.

Som av en händelse råkade jag gå in på Sonnelids häromdagen.

Och där var den.

Min matta.

Lite för dyr, men inte orimligt. Jag bet ihop och gick ut. (Jag har inte rört ett öre av skatteåterbäringen än, bara några få knapptryck på telefonen till banken så hade mattan blivit min, en enastående prestation att inte handla).

För en stund sedan kände jag ändå en viss tacksamhet över att mattan inte ligger här på golvet. Jag satte nämligen ner foten i resterna av ett päron. Eller rättare sagt, resterna av ett päron som redan blivit trampat på några gånger, dock inte av mig.

Nu är det ju förvisso en ryamatta jag fallit för, en riktigt tjock och fluffig historia. Jag tror att man kan trampa ner en hel pizza i lurvet utan att se en enda smula efteråt.

Men den måste nog vänta med att bo här. *Tung, tung suck*

Den hade kunnat bli så bra här. *Tårögd nu*

Någon gång i livet kommer det väl en tid då jag kan ha en otroligt opraktisk matta under soffbordet. Kanske.