De sista två veckorna har Lovis inte velat vara på dagis.

Värst har det varit för Martin (bortsett från Lovis då) som lämnar flest mornar av oss. Hon har storgråtit och vägrat släppa taget om honom.

Nu har hon varit ledig i fyra dagar. Vanligen efter en så lång ledighet vill hon dit men idag, nej.

Hon är inte alls sugen på att åka dit. Väl där säger fröknarna att hon leker och har hur kul som helst. Det känns ju bra men de gastkramande gråtattackerna vid lämningen sitter ju kvar hos mor och far på jobbet. Vi känner oss som skurkar.

Varför är jag inte lyxhustru? Varför går triss-lotterna aldrig in med 25´000 i månaden i 25 år? Ungen älskar ju att gå här hemma på gården och skrota dagarna i ända. Tänk om man hade möjlighet att få ge henne det! Varje dag!

Jag tycker ändå att det är bra med dagis. De har något som kallas pedagogik där som helt saknas här.... Klipp och klistra och rollspel med moraliska undertoner ligger inte för mig. Så därför överlåter jag den delen med varm hand till utbildade människor.

Nu har Lovis cirkulerat runt mig ett tag och undrat när vi ska åka. Kanske går det lite lättare idag....