Fördelen med att vara grinig och sur är att mycket blir gjort.

Mitt nyårs-löfte är snart gjort, iaf delen med att sortera alla lådor och skåp. Inte mindre än två stora säckar är nu bortrensade ur tvättstuga och hall.

Har varit förundrad över alla udda strumpor, men idag hittade jag massa udda sockar och vantar också. Hur lång tid ska man låta en udda vante/socka/strumpa vänta på sin själsfrände?

Idag var jag väldigt rationell. Alla uddisar åkte i sopsäcken, och alla uddisar som kommer dyka upp den närmaste tiden kommer att gå samma öde. Efter att ha sammanfogat de som hör ihop (som har bott geografiskt åtskilda under lång tid) har de stora barnen (trots alla uddisar som försvunnit) totalt tio par vantar. Så de lider ingen större brist.

Nu har jag ett stort svart hål under trappan som borde saneras hårt. Men jag är inte lika arg längre, och orken tryter. Än har ingen av oss brutit is.
Snart går jag ut med vit-flagg för det är jobbigt att sura.

Här har vi taktiken "Tala är silver men tiga är guld" när vi grälar. Men hur mycket guld behöver man?