Jag har varit på bio.

Jag är besviken. På att ingen, absolut ingen, talade om för mig att jag borde ha haft näsdukar med mig.

Som en barnunge satt jag där i mörkret med tårar och snor i hela ansiktet. Bara det faktum att det var massor av okänt folk där, förutom mig och mamma, gjorde att jag inte satt och stortjöt och hulkade halva filmen (första halvan garvade jag och trodde att jag skulle göra det hela filmen...).

Gott folk, om ni ska se en film på bio i år så rekomenderar jag "Benjamin Bottons otroliga liv". Ta med en hushållsrulle.

Tack snälla mamma för att du tog mig med!