Jädra unge! ♥

Kom in efter mockningen i stallet, gick in i pannrummet och hängde av mig lortkläderna. Gick sedan i egna tankar ut i hallen mot köket.

Plötsligt är det något som petar på mig, en sorts pinne... Men jag ser ingen människa.

Skriket från avgrunden kom från ingenstans....(Jag fullkomligt vrålade)

Gapskratt, givetvis, bakom drapperiet som skiljer hallen från tvättstugan. Det var tack och lov Linn. (Vet inte vem jag för en tusendels sekund trodde att det var men inte anade jag att det var hon).

Sen skrattade vi ihop en stund. Skönt att veta att jag är så modig... Och inte har en hjärnblödning på gång för den hade garanterat lösts ut av den blodtryckshöjningen.

Ska ruva på en mot-aktion...Passa dig flicka.....