Två barnfamiljer träder in i en restaurang i Fjällbacka. Antalet barn överstiger vida antalet vuxna. De flesta barn har lågt blodsocker och låter mer än de syns.
Inget barn står på samma fläck mer än två sekunder.Sevitrisen ser lätt förvirrad ut till en början (det blir mer förvirring senare).
- Eh, hur många är ni?, frågar hon försiktigt.
- 15, tror jag, säger jag och spanar ut över alla fina ungar vi har med oss.
- Nej, så mångar är vi väl ändå inte, säger pappa J i andra familjen och ser sig oroligt omkring. Vi är väl bara 12?!
- Ja, eller 10, vi har kanske glömt några barn i bilen, säger jag allvarligt till servitrisen som nu börjar få små svettpärlor i pannan.

Efter 2 panikbeställningar, som betyder - Kom in med pannkakor och köttfärssås innan du ens tänker på det där med beställning bordsvis, började sedan konststycket att alla skulle få välja sin mat + dryck.

- Jag vet inte om jag kommer få det här rätt.... erkänner servitrisen olyckligt.

- Det tror inte vi heller, men om du är nära nog är vi mer än nöjda, säger vi glatt. Tillägger också att vi är ganska förvirrade själva, i vårt eget sällskap.

Hon imponerade stort. Alla rätt, vilket vi överöste henne med beröm för. (Jag hoppas Martin gav dricks).

Mycket nöjda, mätta och belåtna har vi dessvärre vinkat av våra vänner som mot sin vilja var tvungna att åka hem redan idag.

Nu är kaffet klart och havet väntar. Solen strålar från en klar himmel och detta inlägg blev till i väntan på kaffet. Ingen tid utomhus ska förloras!