Efter att i en vecka varit inspärrad på liten yta och varit begränsad i utomhus aktiveiterna, rasade vi ur bilen. Lastade ur vagnen på en blink.
I med första (av 200 högar) tvättmaskinen och ut. Nu skulle det klippas gräs, äntligen en vettig syssla (jag är inte skapt att ha semester, tydligen).

Himlen var lite mörk men herregud, det har den ju varit hela sommaren! Jag tankade och fick igång det gamla härket. Klippte kanske 50 meter, (rakt fram, inte kvm)när första droppen föll. Jag gav mig inte, lite regn har sällan dödat någon så där rakt av, så jag kämade på. Då öppnade sig himlen.

Det verkar som om min hjärna har svårt att förstå att den här sommaren inte bjuder på stilla, ljumma regn. Nej, allt ska spolas bort och sköljas över som om någon häller hinkvis från ovan. Så nu sitter jag här. Med lite klippt gräsmatta. Det ser värre ut än helt oklippt.
Hungrig är jag men kan inte laga mat innan Martin kommer hem (de handlar och hämtar kanin).

Men hemma är vi och ikväll blir det soffhörn, med tv. Sedan ska jag vräka ut mig i 160 cm sängen. Gött det!