Hela dagen har vi slitit, först jag och Martin - tack och lov för den hjälpen - sedan själv. Nu är det klart där ute vid dammen.

Om inte kameran vore på rymmen kunde jag knäppt en bild men tja...någon har väl lånat den och lagt den på fel ställe...

Nu undrar jag ju förstås om de märker någon skillnad de där små fiskarna. Märker de att de har hundra talet liter mer vatten än i morse?
Uppskattar dom de där konstgjorda grottorna vi slitit med eller simmar de bara liknöjda runt, runt, runt?

Det får jag aldrig veta. Säkert är i alla fall att när jag förut satt där och begrundade dagens arbete i stillhet hoppades jag, (om reinkarnation finns vill säga) att jag aldrig kommer att återfödas till fisk.
Maken till tråkig tillvaro får man nog leta efter!
Till och med myrorna, de små och obetydliga för ögat, verkar ha roligare om man tar sig tid att se på dem en stund. De umgås med varandra, jobbar och sover hela vintern. Smarta små kryp. Starka också.

Nej nu velar jag iväg, dags för soffan! Kroppen skriker vila efter alla stenar jag flyttat runt under dagen.