Martin och jag grejade på logen. Lovis var med en stund, hon behövde sedan akut springa på toa och gick in. Där inne fanns Julia och en kompis så när hon inte kom ut tillbaka tog jag förgivet att hon var med dem.

Det var hon inte, visade det sig.

Vi grejade en stund och gick sedan in för att göra oss iordning för att hämta Junior.

Lovis syntes inte till. Frågade Julia vart hon var.

- Ingen aning, är inte hon med er?!

Ett febrilt letande påbörjades. Inne, ute, hos grannar. Ingen Lovis. Ringde en Felix med far som åkt till tippen och undrade om de möjligen fått med sig Lovis i bilen men inte det heller.

En kramp i magen infann sig och en lätt panik. Var i hela friden var hon?

Tog ett djupt andetag, och förmådde mig till att systematiskt gå igenom huset och omgivningarna igen.

Och där låg hon. I sin säng, avklädd under täcket och sov hur gott som helst.
När hon sover, sover hon hårt. Det förklarade varför hon inte hört/svarat när vi ropat på henne.

Så skönt att krama om en sängvarm unge!