Klara går som en osalig ande omkring huset. Provar den ena skuggan efter den andra utan att finna den svalkan hon söker.

Själv sitter jag på framsidan i skuggan och längtar så smått till solnedgången. Svalkan från dagens dopp i sjön är helt försvunnen. De stora sitter på insidan huset och Lovis har dragit upp till kärleken.

Men jag klagar inte, inte det minsta. Jag njuter av varje minut solen skiner, så länge det finns svalka i skuggan är allt underbart.