Dessa magiska ord som innebär en vila från ansvar. Högt åtråvärd tid i en stormig och härlig familj med många älskade omkring sig.

Kommer hem efter jobbet, hittar make och svärfar krälandes på golvet. (Nej, ingen tidig start på en lördag-kväll, isoleringen kom på plats). De stora hade fart till stan med farmodern på någon sorts cirkus. Lovis var i full färd att klä sig för att "Gå ut och värma sig lite i lekstugan".

Sen en len röst:
- Jag kör ner pappa till klockan fyra, för då ska han se på hockey.

- Du får stanna med honom och titta du med, säger jag storsint. Herregud, han har jobbat som en slav hela dagen i ett blivande badrum. Väl unnad egen tid. Jag satt dessutom med munnen full av svärmors ljuvliga kyckling med sås. Lyxigt så det förslår. Lagad mat, bara att värma!

- Hur många perioder? (Han tog nästan sats, undrade för ett ögonblick om jag håller honom för hårt men slog det ur huvudet bums)

- Se till slutet, det är du värd, säger jag med en ny underbar tugga i munnen. (Mat är magi för mitt humör)


Dörren stängs och jag grunnar lite på om Lovis vill fika lite med resterna av cheesecaken vi har kvar sedan Julias kalas.
Då öppnas dörren åter och maken skriker in;

- Lovis hänger med mig, du får ledigt en stund.

Jaha.

Vad ska jag göra med den nu då, den egna tiden, när jag fick den?