Upp och hoppa, ut med hästar upp med två ungar.

Sen smög jag mig ner i sängen, som vanligt skuldtyngd över att de stora får äta frukost utan mig men jag var så trött. De är tack och lov, hur goa som helst mot varandra när de är själva, jmf med om jag eller Martin är med, då gnälls det konstant.

Låg inte helt avslappnad, smålyssnade neråt för att höra att lugnet bevarades samt ifall farfar var i antågande.

Vaknar till vid åtta-snåret (så lite extra sömn fick jag), av ett "Färdig!" i vanlig ordning. Vi har en alldeles egen liten Sigrid, tänk om jag vetat det när jag var 5 år...

Och då var farfar redan här, ljudlös renovering, trodde inte jag fanns. Men jag är tacksam att han kan konsten.

Nu ska det drickas kaffe, pratas med farfar´n, till tandsköterskan med Lovis och så över till Forshaga på kaffe, skvaller och röj.
Så trots att det kom snöflingor tidigt i morse vid utsläppet och jag blev sur som ättika, verkar den här dagen räta upp  sig till en riktig kanon dag.