Tänk, en timmes otillåten sovmorgon gjorde faktiskt lite skillnad.

Jag känner mig inte gråtfärdig inför jobbet idag. Jag ska fixa dessa tre arbetspass, vara ledig med vänner hemma på fredag och sticka iväg på liten mini-semester med Martin på lördag.

Japp.

De där tre passen kommer bara flimmra förbi och sen är det över. Sen fyra pass nästa vecka och efter det ett evighets långt (9  hela dagar) påsklov med ungarna.

Efter det 3½ veckas jobb, så iväg till Spanien.

Pice of cake. Jag ska inte gnälla mer, ljusningen är så nära nu att jag nästan kan fingra på den. Dags att rycka upp sig, harkla och spotta sig i näven. Sju arbetspass. Hur svårt ska det vara liksom?