"Flash back"
Hämtade en fyra-årig flicka på dagis och med henne och Lovis i baksätet begav jag mig till Bergvik.
I med en unge, i med nästa, knäppa upp och släppa ut, beordra - Stå kvar bredvid bilen nu medan jag tar ut nästa så du inte blir överkörd! Sysslorna kastade mig tillbaka 8 år i tiden när jag höll på så varje dag.
Titta åt tre håll samtidigt, dit jag själv var på väg samt vart var och en av ungarna tänkt bege sig. Jag klarade det med glans än idag kan jag stolt säga. Med mutor....
Först in i glasögon butiken och beställde Linns glasögon. Sa glatt, med hård underton:
- Sätt er i varsin fåtölj och rör ingenting, jag är snart klar. Det gick utmärkt.
Sen vidare med småflickorna till en liten affär som specialiserat sig på krafs, där de fick köpa sig ett varsitt diadem.
- Nu är vi prinsessor, konstaterade Lovis nöjt. Det glittrade massor om det hon valde. Mängder med fjärilar på den andres.
Två små stjärnor tändes i den andra flickans ögon när jag sa att hon fick hitta något till sin mamma också. Ett vitt hårband valdes andäktigt ut och lades i kartong med snöre på. Sen hittade vi ett kort med kaninungar på som liksom fick bli pricken över i, sen var vi redo för det stora sjukhusbesöket.
Sjuka mamma var intresant i ca 2 minuter, sedan kördes hon ur sängen till sin sjukgymnast och de två prinsessorna roade sig med den elektroniska sängen. Dom fick ihop kombinationer som konstruktören aldrig hade trott var möjliga.
Sjuka mor såg fundersam ut till hårbandet och jag teaterviskade att det nog var bäst att hon hade det på sig tills vi lämnat avdelningen. Så hon gick i korridoren, medan hon ständigt fick sätta tillbaka detta vackra hårband som inte var gjort att ha på huvudet. Så är det att vara mor.
Efter detta besök som till 98% bestod i att åka säng för de små 98% prat för mig, begav jag mig med två småungar till mataffären. Det var som jag mindes det. Säger inget mer men vi kom iaf levande ut ur mataffären med det vi skulle ha.
Stolt och nöjd med min bedrift är jag. Jag kan än! (Men det betyder inte att jag ska skaffa ett barn till, hedersord!)
I med en unge, i med nästa, knäppa upp och släppa ut, beordra - Stå kvar bredvid bilen nu medan jag tar ut nästa så du inte blir överkörd! Sysslorna kastade mig tillbaka 8 år i tiden när jag höll på så varje dag.
Titta åt tre håll samtidigt, dit jag själv var på väg samt vart var och en av ungarna tänkt bege sig. Jag klarade det med glans än idag kan jag stolt säga. Med mutor....
Först in i glasögon butiken och beställde Linns glasögon. Sa glatt, med hård underton:
- Sätt er i varsin fåtölj och rör ingenting, jag är snart klar. Det gick utmärkt.
Sen vidare med småflickorna till en liten affär som specialiserat sig på krafs, där de fick köpa sig ett varsitt diadem.
- Nu är vi prinsessor, konstaterade Lovis nöjt. Det glittrade massor om det hon valde. Mängder med fjärilar på den andres.
Två små stjärnor tändes i den andra flickans ögon när jag sa att hon fick hitta något till sin mamma också. Ett vitt hårband valdes andäktigt ut och lades i kartong med snöre på. Sen hittade vi ett kort med kaninungar på som liksom fick bli pricken över i, sen var vi redo för det stora sjukhusbesöket.
Sjuka mamma var intresant i ca 2 minuter, sedan kördes hon ur sängen till sin sjukgymnast och de två prinsessorna roade sig med den elektroniska sängen. Dom fick ihop kombinationer som konstruktören aldrig hade trott var möjliga.
Sjuka mor såg fundersam ut till hårbandet och jag teaterviskade att det nog var bäst att hon hade det på sig tills vi lämnat avdelningen. Så hon gick i korridoren, medan hon ständigt fick sätta tillbaka detta vackra hårband som inte var gjort att ha på huvudet. Så är det att vara mor.
Efter detta besök som till 98% bestod i att åka säng för de små 98% prat för mig, begav jag mig med två småungar till mataffären. Det var som jag mindes det. Säger inget mer men vi kom iaf levande ut ur mataffären med det vi skulle ha.
Stolt och nöjd med min bedrift är jag. Jag kan än! (Men det betyder inte att jag ska skaffa ett barn till, hedersord!)
Kommentarer
Trackback
