Måste få berätta. när jag gav igen häromdagen...

Lovis kommentar om min mage satte spår... Givetvis var jag inte sur på henne men just att hon tyckte att Martins mage var pytteliten bet sig liksom fast. Tillfället till hämnd kom fortareän jag anat.

Martin kommer in med sina favorit jeans i köket. Håller upp dem framför mig och visar att det har dykt upp stora hål både här och var (trendigt, visst men inte på någon som snart fyller 40, dessutom var hålen på fel ställe).

- Vad kul älskling, det var länge sedan du slet ut ett par byxor, du brukar hinna växa ur dem!

Jag tror det var den kommentaren som gjorde att han följde med på promenad i fredags. Så nu känns det bättre, visst är det märkligt?