Vaknade vid 5.30 av att golvvärmen hade fått spel i köket och förde ett oväsen som kunde uppväcka de döda. Dock bara mig och Lovis, som kom in till mig när jag stängt av eländet.
Hon kröp tätt, tätt intill, klappade mig några gånger och kramandes somnade vi om bums. Ingan knän i njurarna, det måste vara så att min lilla växer till sig!

Hon sov gott vidare när jag väckte barn och hästar en stund senare. Hjälpte Julia att få en vettig matsäck, hon ska på fotbolls-turnering i kristinehamn under dagen.
- Heja Enen! (Åk 5 i Tolita)

Efter det kröp jag in till Lovis en stund och lyckades somna om en stund.

- Nu mamma, går vi upp och äter frukost! (Tid 7.50)

Förmodligen har hon rätt. Man ska inte ligga och sova en så här vacker dag. Solen skiner, fåglarna kvittrar öronbedövande utanför fönstret och jag såg minsann att mina krokusar är på väg upp ur marken igår!

Jag är lättad och tacksam över mycket. Vi är friska och krya och har varandra här hemma. Det har ordnat sig på bästa sätt för de två jag varit orolig för.

Jag ska njuta av dagen! Och tack vare Lovis får jag en lång dag att njuta av...