Ah, vad härligt!

Linn och jag rockade loss förut till massa dunderbra musik.

Mitt mellanbarn ser alltid generad ut när vi ska dansa. Allt är pinsamt och hon rör sig väldigt likt skaftet till golvmoppen, dvs inte ledad någonstans.

Men plötsligt händer det.

Idag kände hon takten, började slappna av. Jag förmådde henne att blunda och fullständigt strunta i hur hon såg ut när hon rörde sig till musiken.

Och hon dansade. Följsamt, i takt, röjde loss, började skratta för att det var roligt och inte för att det var pinsamt. Vi ska röja imorgon igen.

För att det är så sjukt härligt att inte bry sig om någonting alls. Särskilt inte hur vi ser ut.

(Kanske är det viss motion i det hela också för jag flåsade och svettades riktigt ordentligt efter en halvtimme. Hoppas verkligen att jag kan röra mig imorgon...)