Önskar
Vi avlöste en trött mormor, lagade mat, städade, badade barn, nattade barn. Krampen släppte för en stund men slog till redan i bilen på väg hem.
Dessa tappra ungar, som inte med en min visade vad de tyckte om att jag och Martin var där. Vi känner dem väl, men de släppte inte in oss, berörde aldrig orsaken till att vi fanns i huset. Vad rör sig i deras små huvuden?
Jag önskar bara en sak ikväll.
Att alla änglarna håller sig på avstånd. Att de inte kommer ner. Bara håller en vakande hand över de som så väl behöver det nu.
(Jag kan/vill inte berätta vem/vilka som har drabbats. Och ni som gissar nu, gör det för er själva, och håll det för er själva.).
Jag tänker inte gissa, det är fullkomligt oväsentligt att göra så, däremot när jag några starka förhoppningar och den ena är att det går väl för din vän och det andra är att ni fortsätter finnas där för de här barnen. Mer rätt människor på rätt plats har jag svårt att tänka mig.
Ord är överflödiga, men jag vill ändå visa med de här raderna att jag håller tummar för en (förhoppningsvis) för mig okänd människa, samt skicka med dig och Martin en styrkekram.
Håller med ovanstående. Styrkekramar!
Usch sånnt här är aldrig kul att läsa. Man blir tagen fast man inte känner personerna i fråga. Jag önskar dom allt gott och skänker dom en tanke och självklart oxå er en tanke. Ta hand om barnen och er själva. Betyder MYCKET att bara finnas där.
STOR KRAM
