---

Ställde klockan i går kväll på 6.20 (dubbelkollade då, dubbelkollade i morse)

Mitt i min goa sömn kommer Julia in i mitt sovrum som om hon hade Hin Onde själv efter sig:

- Mamma, ska inte vi vara uppe nu?!

Tittar på klockan, 7.20,  en svordom rungade genom rummet, trots att Lovis låg i Martins säng och sov. Något hade uppenbarligen gått fel. Men den lilla röda lampan som bekräftar att larmet är påslaget lyste så fint. Vad?

Nå, Linn kom ur sängen på tio sekunder, rekord för henne (hon vill dra sig nästan 10 minuter på morgonen).

Ringde i panik till farfar:
-Vi har försovit oss, vart är du, kan du köra barnen till skolan, Lovis sover, HJÄLP! Osammanhängande men budskapet och önskningen gick tydligt fram. Han kom.

Hur i hela friden skulle vi klara oss utan honom (och en bunt till med släkt och vänner)?

Två hjältar idag på morgonen. Julia som alltid vaknar 6.20, (tyvärr blir det fel en övergångsperiod nu när klockan är flyttad) annars skulle vi säkert sova än, och så farfar då, som kom och körde dem till skolan för att sedan sticka till Sunne och jobba.

Nu ska jag softa lite. Innan utvecklingsamtal på dagis, plasmagivning och kvällsjobb. ´Vilken morgon, PHU!