So far, so good...

Efter förra gången som jag uttryckte lite lycka på bloggen slog verkligheten tillbaka, hårt.

Därför blev jag bekymrad när jag postat inlägget i morse. Kanske skulle någon övre makt straffa mig? För att jag var lite för optimistisk.

Men hitills har allt gått på räls, Lovis tänder var jättefina, (hon fick en tandborste för tapperhet samt en ring som hon stolt visar allt och alla), fikat hos M, A och lille E var en orgie av födointag och skojiga lekar. Tack kära ni för en riktigt bra förmiddag!

Väl hemma hittade jag en äkta man, trevligt. Lagade soppa och tänkte att det säkert bara är jag och Martin som kommer äta den, mat-rasister finns det gott om här hemma.

Men alla åt! Hur mycket som helst. Så jag är fortfarande vid gott humör. Märklig men härlig känsla.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0