Äntligen två dagars ledigt.

Som det ser ut nu kommer de kunna förflyta utan oro och funderingar.

Min vän svarade själv i telefonen idag och bubblade ett glatt "Halloj!" - precis som förut- och det gick ända ner i tårna på mig.
Eftersom Martin är borta ikväll/natt så fanns inget utrymme att titta till henne idag, hjulet snurrar ju även utanför sjukhuset. Men med hennes försäkringar om att allt, precis allt, är en smula bättre idag så har jag lätt hjärta här hemma. Säkert finns det andra som gärna tittar till henne också.

Nu väntar vi på mat.

Sitter och klurar på om jag måste laga den själv. Antagligen. Väldigt komplicerad mat idag, kebab (fryst från påsen) och pommes frites. Det finns spår av energi i min kropp, knappt mätbara värden, så tanken på att laga middag fick mig nästan att somna stående inne på Ica.

Det vanliga röjet i hemmet som jag brukar utföra kvällen före ledig dag har även det utgått. Jag orkar inte ens bry mig. Om det är lite rörigt imorgon när jag går upp (klockan 06.20, var det nån som sa att det var kul med barn?) så struntar jag i det.

Soffan, i kväll är jag din!
(Men först spisen då som sagt, nu luktar det väldigt varm ugn, dags att putta in pommes:en)