Mitt i ett inferno, i ett utrymme som ser mer krigs-härjat ut än Bagdad, ska jag, JAG, fatta beslut om var el-uttagen ska vara. Jag får luta mig in genom dörren och peka, det går inte att ta sig fram till fots.

Jag har placerat ett så jag kan sitta på toastolen och raka benen med min hemska epilator. (Jag ska aldrig mer använda engångs-hyvel, det har jag gått ed på inför mig själv). I väldigt många år har jag suttit på hallgolvet och skött den sysslan. Mer eller mindre tårögd beroende på tiden mellan dessa stunder av grym tortyr..

Nu (om x antal veckor iaf) kommer jag kunna stänga in mig och låsa dörren, så mina oskyldiga barn får vara lyckligt ovetande ett tag till om vad vi kvinnor måste stå ut med för att vara "naturligt" mjuka och lena.

Så här piffig tänkte jag se ut, hoppas spirorna hänger med i kakel-kittet...