När vår bil passerar grannens hus måste det gå någon typ av larm.

Även om vi inte ser en levande själ ute i deras trädgård så hinner vi bara ur bilen och ut på gårdsplanen så kommer han - Felix - springande.

Så nu leker de, för fullt på övervåningen. Det är himla praktiskt faktiskt. Lovis är ofta lite grinig efter dagis medan hon väntar på middag och är lite svår för mig att umgås med (jag har ju som bekant själv lätt att bli sur när mitt blodsocker är lite lågt), Felix kan däremot locka fram den glada Lovis den tid det tar för maten att bli klar.

Det måste vara kärlek.

Eftersom vi är gräsänkor ikväll ska vi avnjuta fiskbullar i dillsås. Martin har inte förstått vilken fantastiskt god maträtt det är så vi gottar oss med det när vi är själva.