Oftast är stugan här hemma full i ungar, nu är jag själv. Jisses vad tyst det blev!

Lovis har glatt vinkat och åkt ner till farmor och farfar för övernattning. Det gick inte att få semester imorgon så logistikproblemen gör att det blir lite enklare om hon sover där. Inte gör det henne något kan jag lova.

Det blev eld i baken på henne förut, när det skulle packas och hon förkunnade medan jag pratade i telefon, (med hennes far);
- Hejdå, nu går jag! (Det var då en kvart kvar innan farfar skulle vara här)

Ingen separations-ångest alls. Vilket jag innerst inne är otroligt tacksam för även om ett litet ödmjukt avsked vore mysigare...

De stora har blivit inbjudna till cykeltur till hemlig plats. 
-Bara ni är hemma till klockan sju, hasplade jag i hasten ur mig, fast när jag ser på himlen lär de regna hem långt före dess.

Så nu ska jag nog börja med att sätta på musik och jaga bort tystnaden. Sen är det superbra TV-kväll. Som även mina stora barn gillar så jag får lite sällskap i soffan trots att Martin är borta.