Man måste vara ödmjuk, jämt, inför arbetsuppgifter som ska utföras. Aldrig tro att något ska gå som smort för då havererar allt.

Jag skurade badtunnan och fyllde den med vatten. Sen skulle den bara tändas så var den "klar" för ikväll (om man bortser från att den ska matas med ved var 20:minut hela dagen då).

Lyfte på locket. I kaminen fanns ca 20 liter vatten. Jag vet att det inte går att tända en brasa i en sjö så det var bara att ösa.... Vattnet är ju på botten i kaminen som är rörformad och närmare metern djup så förstår ni min sinnesstämning under den sysslan.

Men skam den som ger sig, vattnet kom till slut upp och så i med tändved, tidningar och småbös. Nu skulle det äntligen tändas!

Och brann gjorde det, sannerligen. Och rök kom det, men inte ur skorstenen utan ur självaste kaminen. Jag är förundrad att inte grannar och brandkår kom för hela nejden låg som i grå dimma och mitt i allt det rökiga stod jag, hostandes och med tårar rinnande nerför ett sotsvart ansikte.

Mitt i allt ringde jag Martin, skällde ut honom och la på. Exakt vad han skulle kunna hjälpa till med från Milano vet jag inte men det kändes ..... bra? Bara det var gjort (samtalet till M samt ett hysteriskt till svärfar) så sa det bokstavligt talat WOFF i kaminen och all rök gick dit det var tänkt. Tog 1½ timme längre än vanligt idag, men nu brinner det iaf....

Dagens lärdom för mig: Tro f-n inte att allt går som jag tror!