Linn vissnade likt en blomma framför ögonen på oss i går kväll. Ont i hals och hängig som få.

Hon orkade inte ens ligga kvar brevid mig i sköna dubbelsängen och titta på "Äntligen hemma" utan gick in till sig för att sova.
Då var det dags att ringa till jobbet och ta första VAB-dagen på ett år.

Lovis blev överlycklig i morse när det gick upp för henne att hon fick flexledigt från dagis. (Jag kan inte riktigt se någon anledning till att hon ska vara där när jag ändå är hemma hela dagen).

- Åh, är Linn sjuk, vad bra!

Jag tror inte hon menar det så som det kom ut. Hon älskar att vara hemma och skrota den ungen så det var nog mest det som hon var glad för. (Hoppas jag, men man kan aldrig veta).

Får väl ta itu med thé och annat till en större sjukling (men mindre än de på jobbet) och hoppas på ett snabbt tillfrisknande.