Obehagliga sanningar

Barn är ärliga små varelser. Det uppskattar jag oftast. Lätt att läsa av barn, både vad de säger och hur de beter sig.

På dagis uppstod däremot en för mig mindre trevlig situation igår. Fröken berättade glatt att Lovis hade lekt dinosarie mamma med nykläckta ägg hela förmiddagen. De där bebisarna hade fått gräs och välling, jag skulle verkligen vara glad åt hennes fantasier (och det är jag).

Jag frågade Lovis där i hallen vilken film hon sett och inspirerats av.
-Ace age, den där nya, vet du väl!?

-Jaha, har den kommit ut på DVD nu?, undrar förstås fröken. - Va bra, för mina grabbar älskade den när vi såg den på bio.

Jag kände hur färgen i mitt ansikte försvann, för att sedan sakta skifta över från blekt till pinsamt röd. Jag har en man som sitter en del framför datorn kan jag väl säga utan att skrika ut vad han gör där....

Vi gjorde en klumpig sorti därifrån iaf, efter att jag mumlat lite: att det har den väl kanske... eller jag vet inte.... joo....nä.


Kommentarer
Postat av: bror

Överreaktion,,,,,det var väl inte så farligt !! ?? Inte alls faktiskt.

2009-11-10 @ 20:06:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0