Tråkigt, trist, onödigt och alldeles... alldeles... UNDERBART!

Men likt Askungen blir det till att bara stå och dagdrömma i några år till.

Imorse sov jag visserligen dryga två timmar längre än när jag har en arbetsdag men det är så långt som Lovis kan sträcka sig.
Halv åtta åkte min sovrums dörr upp med en smäll och ungen kvittrade glatt att hon ville ligga i min säng och se på Bolibompa.

Antar att jag ska vara tacksam ändå. Vi vaknar inte av någon som skriker längre. Att vakna till gråt från en spjälsäng varje morgon är tortyr på hög nivå.
Bättre med lite glatt prat om figurerna på tv´n. Trots allt.

Tyvärr ville hon snabbt byta till en film så så det vara bara att gå ner. Nu börjar jag vakna till av det underbara kaffet. Utan kaffe vore jag ingenting.