Martin frågade nyss om hur min födelsedag ska firas.

- Inte alls, helst, blev mitt självklara svar.

Jag gillar inte att fylla år något vidare. Inte åldersnoja, absolut inte men ändå, jag tycker inte om det längre. Inte så noga på något sätt.

- Ska du ha något fika här?, undrade han.

- Absolut inte!
(Är på 40-års kalas natten innan och har bett min mamma att som present få en sovmorgon och "slopat" ståhej med tanke på mycket trolig huvudvärk)

- Ska du inte ha presenter av mig heller....?, undrade han sen.

Tystnad.

- Hahaha, det vill du ha i alla fall! utbrister han muntert.

Och det är faktiskt sant. Ett litet paket vill jag ju ha. (En liten, liten ask, fem x fem centimeter räcker.Gärna med kattfots-stämpel!)