I går efter middagen fanns det två alternativ (som jag såg det). Den där middagen hade varit i drygaste laget, tog tex två timmar innan vi fick in varmrätten - skämmes på er Spa! - så ögonen kippade lite.

Talade om för Martín att jag antingen:

* Behövde läggas
* Få en större dos sprit och en nattklubb

Det senare alternativet valdes och iförd höga klackar genade vi i mörkret över ett gärde och hamnade på Selma.

Jag har aldrig varit där förr och undrade därför i foajén vart musiken fanns.

Flickan i garderoben log och sa att vi skulle följa vägen åt vänster så skulle vi snart vara framme.

- Eh, vad är det för musik jag hör från det högra hållet då?, undrade jag.

- Ja, där ligger ju nattklubben!

Med en enda blick på oss, fyra numera vuxna människor, slussade hon oss till mogendansen!  Tack för den!

Vi gick demonstrativt genast åt höger drog lite gott i baren. Där hade de tyvärr en väldigt udda spelordning, spelade bara ett årtionde varje timme.... så vi hamnade sedan i pianobaren där en jätteduktig trubadur röjde loss.

Kan även erkänna att jag på Selma tog två korvar med bröd. Den där hälsosamma middagen uppe på Spa mättade föga en hungrig kvinna. (Jag norpade en clementin redan på väg ut ur matsalen!) Mycket tallrik, lite mat har jag aldrig förstått mig på, hur tjusig spegel de än har gjort av såsen.

Frukosten var däremot utmärkt. Tänk om någon stekte bacon här hemma klockan fem på morgonen - då skulle jag äta frukost varje dag!