Min store, redige bror, ringede mig strax efter mitt förra inlögg och gav mig tydlig instruktioner hur jag skulle få eländet i fönstret att hålla tyst (Martins jobb-mobil).

10 minuter senare öppnas dörren och Martin far in som en virvelvind.

De lever i någon sorts symbios de där två. Inte alls som jag och min mobil. Jag kan glömma min mobil i minst en vecka i stöten utan att ens märka det.
Brukar betyda ett antal SMS som jag läser för sent och en hög missade samtal men uppenbarligen klarar sig både de som ringt/SMSát och jag själv, alldeles utmärkt. Ingen har avlidit eller drabbats av svår sjukdom pga att jag inte svarat.

Men Martins mobil - den är älskad den!