Att gå hemma med barn hela dagarna kräver:

* Tålamod - tre viljor (förutom min egen) att vänta in.

* Nerver av stål

Förutom att de bråkar både med mig och sins emellan händer det saker som får hjärtat mitt ända upp i halsgropen.

Som förut. Vi har bakat lite och Lovis befann sig på köksbänken. Medan jag dukar för provsmakning hör jag bakom ryggen:

- Kolla mamma, jag kan flyga!

Vänder mig om och ser Lovis flygande i luften från ett stående hopp, för att tiondelens sekund senare landa på golvet i en hög, storskrattandes.

Ja, jag skrattade kanske inte men jag är glad att alla ben är hela.