Stress

Idag på ett möte kom en kvinna och pratade om stress. Jag hörde aldrig slutet för jag var tvungen iväg och hämta på dagis men det var bra. Riktigt bra.

Inser att jag ligger på gränsen till för mycket fart omkring mig MEN jag uppfattade även att jag har hittat små vattenhål för återhämtning som gör att det inte blir för farligt.

För det är inte farligt att stressa om man kan stressa av och det kan jag faktiskt, (även om en del av er läsare inte tror mig).

Varje dag, med få undantag, har jag min heliga sofftid. Barnen ska ha lagt sig (de stora behöver inte sova) och det är jag (oftast även Martin) i soffan framför TV;n.

Det är inte alltid något bra på TV;n men pulsen går ner, tankarna ramlar ur skallen och sen går jag upp och sover. Som en stock hela natten.

För många år sedan förbjöd jag mig själv att ägna mig åt städ, tvätt eller annan hushålls-syssla efter barnens läggtid för jag insåg att det kunde bära iväg hur långt som helst.

Jag försöker också ha tomma dagar i kalendern. Har flera varje månad där det finns utrymme för att komma ikapp, med vänner, städning, bokläsning eller vad det nu är som känns mest akut att göra för att må bra.

Städning? Jo, den är viktig för både mig och Martin. Vi vantrivs så otroligt när röran är som värst och då kan vi inte koppla av. Även om vi borde. Däremot har vi lärt oss att snabbröja för att sen kunna slappa.

Men vi sätter umgänge med vänner före städning - för vänner får oss att må väldigt bra, på många sätt. Och vi har många vänner vi trivs med och gärna umgås med och de är guld värda!


Och det är det som är nyckeln till allt, att ha förmåga att sitta ner och få möjlighet till återhämtning. Då fungerar det med full fart.

Fast den här insikten har jag inte fått gratis och jag behöver magsyre-hämmande mediciner ibland ändå. Men jag lär mig med åren!

Kommentarer
Postat av: moster

Har du lyssnat på Ulrika?

2009-10-22 @ 17:44:05
Postat av: Kerstin

Var tvungen att kila, annars hade jag inte hunnit till dagis. Faen. Blir VPL tidigt imorgon iallafall..vojvoj. :D Ang mörkrädsla lär jag aldrig bli av med den.

2009-10-22 @ 19:32:14
URL: http://skorpsmulorochsandaletter.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0