Det är inte lätt att stå och titta på när flickorna växer upp. Att hålla fast vid det jag själv som mamma tycker.

Idag skulle Julia iväg på tjejfest. Pratade lite med en annan mamma om samåkning, hon hade två tjejer hemma hos sig som höll på att sminka sig "för fullt".

- Jaha, Julia får inte det än, sa jag lite försiktigt.
Gudarna ska veta att vi diskuterat detta högljutt ett antal gånger´här hemma. För mig är hon ett barn = barn sminkar sig inte. Särskilt inte vackra barn och det har jag.

Den andra mamman lät konfunderad i andra änden och vi lämnade ämnet.

Mindes när Julia kom hem från skoldisco i våras, missnöjd, då hon var Den Enda Tjejen Utan Smink och hon hade sett ut "som ett rövhål".
Min åsikt när jag ser en del av småbrudarna med smink är att De inte ser riktigt kloka ut, men de är hemskt söta utan, men det håller förstås inte Julia med om.

Lycklig som få blev hon idag då jag utan något tjat från henne sa att det var ok att hon lånade lite av min mascara.

Hon verkade vara nöjd med bara mascara och det känns ok. Nästan. Jag vill ju inte att hon, vackra flickan, ska sminka sig innan högstadiet.

Är jag gammaldags? Löjlig?