Havanna deppar.

Hon vantrivs i sin lilla sjukhage och jag vet inte hur vi ska stå ut i en hel månad....

Hon är vanligen en tyst ponny. Maja är den som gnäggar och "småpratar" till hälsning när någon kommer gående. Nu räcker det med att någon av oss stoppar ut en fot på gården så gnäggar den lilla ponnyn hjärtskärande.

"Hallå, ni har glömt att släppa ut mig!", tror jag hon menar.

Att jag dessutom med tolvtimmars intervall kommer och tvångs-sprutar ner äcklig medicin gör henne inte på bättre humör...

Stackars kraken!