Tak-panelen som ska upp imorgon står målad i garaget.

Sängen, som inte är en vikbar modell men väldigt klumpig, tråcklades nedför trappan och ut i garaget den med. Den är däremot inte målad.

Skit!

Jag ids inte ens ta en bild av eländet. Kanske jag aldrig kommer att göra det heller för den kanske brinner upp imorgon!!

Skulle bara slipa av den idag och grunda den.

Slip-pappret gick galant på en yta stor som en femkrona, sen var det igen kläggat av Något. Panik utbröt.

Samtal till Martins morfar som renoverat gamla möbler hela sitt liv bekräftade mina misstankar - det finns inga genvägar, jag måste skrapa det gamla härket med hjälp av varmluftpistol. Ett jobb på x-antal timmar - som jag inte har.

Har skrapat såpass mycket att mina händer har blåsor, kramp i en del fingerleder och nyser av alla 100-åriga kemikalier.

Skitsur är jag oxå. Detta ingick inte i planen. (Men jag borde ju vid min ålder förstå att livet sällan går som planerat).

Jag undrar just nu varför jag är så förtjust i allmoge. Det är faktiskt inte så fel med stålrör från IKEA.